Sparat under: Penis | Etiketter: Casualties, Condemned 2, Demon's Crest, GTA IV Online, US SNES
The Casualties
Okej, jag har gjort ett bakåtsteg. Jag har åter igen börjat lyssna på Casualties. Det var längesen jag konstaterade att Casualties dementa fylletjafs var precis lika intetsägande som Exploiteds fotbollskörar, men på något konstigt vänster så är dom så attraherande. Det är naivt och härligt, det är fylleromans och arbetarklassblaha.. På de senare skivorna har de till och med skärpt sig och gjort texter om seriöa ämnen som krig och politik (vilket egentligen bara är ett ämne, men ändå).
Här har vi en promobild inför deras bästa skiva ever, For the punx:
För några dagar sedan fick jag hem deras turnéDVD Can’t Stop Us (en Mexicoturné och en Japanturné) och deras senaste skiva Under Attack. Skivan är förvisso från 2006, men jag hade som sagt lagt ner Casualties för många herrans år sedan. DVD’n var helt okej. Till och från var det uselt ljud, men överlag en helt godkänd turnédokumentation. Mexico är helt galet med ”fans” som sätter eld på spelställen när de inte får gå in utan att betala inträde, kastar glasflaskor med stenar i på bandet och kallar stackars Casualties för kapitalister som tar $15 i inträde. Förvisso kan man väl nästan hålla med ifall nu pengarna går oavkortat till bandet (vilket det aldrig nånsin gör), men ändå.
.jpg)
Sångaren tog upp den person som hetsat mest, upp på scenen och ville föra en civiliserad konversation där de reder ut missförstånden men det gick inget vidare. Han försökte med ”vi har familjer att ge mat och hyror att betala” medan killen han plockat upp bara skrek ”KAPITALISTER!!!!!” utan att lyssna och själv tänkte jag som vanligt nåt mitt emellan.. Visst är det hutlöst att kräva typ 100 spänn per skalle när man är ett sketet punkband, men samtidigt måste ju resekostnader och allt täckas och som vanligt sitter det säkert några förbannade profitörer och roffar åt sig en del också. Men.. ett jobb vid sidan av hade kanske inte skadat, varför ska deras lyssnare betala deras jävla hyra och mat tycker man?
The spelen
Jag klarade av Shadow of the Colossus efter 9 timmars göttande, recension finns på cowa. Vad jag istället tänkte prata lite mer om är Condemned 2 som jag nyss påbörjat. Jisses, det är bättre på nästan alla sätt och vis. Man kan nu använda sina verktyg (UV-ljus, kamera, GPS osv) när man helst behagar istället för att bli tillsagd. Ett roligare fightsystem och ett överlag mer polerat utseende. Men det är åt helvete för mörkt, ficklampan är ett skämt och trots att jag har tvn på ljusaste och sitter i ljusaste vinkeln så är det ändå alldeles för mörkt. Det blir trial and error-varning på det hela då jag inte kan se några fiender förrän dom redan slagit ner mig i princip. Det är för tidigt att säga mycket mer då jag bara spelat de första uppdragen och fortfarande kämpar med att lära mig alla saker perfekt (får mycket stryk).
Fick även hem ett amerikanskt Super Nintendo häromdagen och en stepdown från Kjell & CO, så nu är det äntligen fritt fram för mig att spela Demon’s Crest! Men tyvärr är det ett jävla krångel att sätta i sladdarna (som måste dras ut efter varje omgång för att inte döda stepdownen) bakom tv’n och kräla runt att jag hellre spelar GTA 4 online med min lillebror. Just det, jag har börjat spela GTA online nu med. Roligt med små uppdrag man inte sett förut, och roligt med alla pengar man tjänar där. 
Dock har jag bara en nätverkssladd till mina stackars konsoler så då måste jag dessutom koppla om den varje gång det blir plattformsbyte – mellan PS3 och 360.
Övrigt
I övrigt är allt bra, vi är båda arbetslösa nu och det går dåligt på praktikfronten. Har inte lyckats hitta nåt alls. Om Ivan hittar nånstans att vara på ikväll så blir det en hel del alkohol för oss idag vilket jag inte skulle ha något emot. Men om det skiter sig blir det kanderade jordnötter och spelkväll för oss själva vilket inte heller låter dumt. ^^
Sparat under: Penis | Etiketter: Anamanaguchi, Condemned, cowabungianer är för jävla kräsna, Heavy Metal, Moderat Likvidation, Reformat the Planet, Shadow of the Colossus
Condemned klarade jag för ett par dagar sedan, det var roligt hela vägen, så jag ser klart fram emot tvåan som jag ska spela när jag är färdig med Shadow of the Colossus. Oj, just det.. Jag har börjat spela Shadow of the Colossus. Knappt man vågade efter allt trashtalk man fått plåga sig själv med på cowa. Inte många där som gillar spelet, fick höra att det var en spelteknisk katastrof som kändes halvfärdig. Ett frustrerande skitspel med skitstyrning och skitkamera. Så var ju inte fallet, direkt.
Skitmysig stämning i ett väldigt lockande spel. Jag gillar såna här spel som är öppna för tolkning och bara njutning. Shadow of the Colossus och Portal är de två tuffaste spelen jag snubblat över de senaste åren. Hästen känns, om inte snortight så åtminsone trovärdig. Kameran är faktiskt rätt hoppig ibland, men inget jag blivit sur på ännu. Att det är en smärre prövning att styra i vissa hetsiga stunder kan nog ge upphov till ett och ett annat vredesutbrott, men hittills har jag kunnat lägga band på mig. Har dödat ihjäl hälften av kolosserna hittills, och några till blir det nog innan dagen är slut.
I övrigt sitter jag här och lyssnar på Anamanaguchi och tjurar över att det inte går att köpa Reformat the Planet (bitpopdokumentären över Blip Festival) ännu. Är lagom sugen på det nu alltså.. Speciellt efter fiaskot med Moderat Likvidation, en live-dvd jag köpte för en femtiolapp på Tradera som var fullkomligt rövdålig i ljudkvalite och kamera. Fifan alltså. Fick även hem Heavy Metal och Heavy Metal 2000, de tecknade filmerna med det sliskiga soundtracket och de sexistiska omslagen. Fråga YouTube ni som undrar mer.
Sparat under: Penis | Etiketter: Borlänge, Condemned, EB Games, Sega, Skitsonic, Storstadsfjanten
Jag har börjat spela Condemned. Lite lagom efter att börja spela det nu, när redan tvåan kommit och allt – men bättre sent än aldrig, och vilket jävla spel det är. Visst, det känns oerhört dåligt att behöva tima block-rörelser på hundradels sekunder, att filmsekvenserna är horribelt fula och att karaktären man spelar som inte bara ser ut som skit utan dessutom springer som om han hade gröt upp till höftena, men det är SÅ stämningsfullt och trevligt utformat. Hittills i alla fall.
Det värmer mitt hjärta att se Segas logga på fodralet också, även om jag inte alls gillar många av deras konsoler/handkontroller så har dom åtminstone allt som oftast prickat rätt när det gäller spel. Speciellt på senare tid, då jag som många vet hatar Sonic-spelen. Jag älskar Sonic, men hatar hans spel. Ja – till och med de första.
Igår var vi i Borlänge och lämnade in personligt brev till en liten spellevink som var butikschef för EB Games, i samma veva som jag köpte XII Stag för 47 spänn. Han ville förklara för mig att det var många som sökte om praktik, men jag visste inte riktigt hur jag skulle tolka det.. Var han stolt? Ville han bara förklara läget? Ville han sänka mina förhoppningar? Om en 1.88 lång kille kommer in med tuppkam, piercingar, ultratrasiga jeans, en huvtröja med piratmotiv med Mega Man-knappar på och lämnar in ett kuvert med We Love Katamari-artwork på – nog fan tar man honom! Jag var ytterst självsäker, fanns ju inga tvivel, det är mig dom vill ha.
Nåja, vi får väl se.
—————————————————————————
Tillägg!
Råkade av en slump se storstadspojkens blogg i ögonvrån när jag loggade ut från wordpress, och rubriken ”Vad gör man när tjejen har mens?” fångade min uppmärksamhet. Det tände till direkt, jag började tänka på hur frågan var så stört formulerad att han bara MÅSTE vara född på stenåldern osv. Men när jag kom in på bloggen visade det sig vara ännu värre. Han skriver att en ”toffel” stannar hemma och kollar på tv med sin tjej när hon mår dåligt istället för att gå på en ”match” av något slag (jag misstänker att det är den milt homoerotiska sporten fotboll, där alla överkompenserar för att verka extra manliga, som det syftades på). En toffel? Alltså… Nu är det här bara jag va, jag ska inte säga att jag sitter på någon universal sanning om relationer, men brukar man inte bry sig åtminstone lite när den man älskar mår dåligt? Jag skulle då fan i helvete inte sticka iväg och supa ifall Linnea låg hemma och hade mensvärk och låg i fosterställning vafan. Så jävla löjligt att sen ge den där omtanken en dålig klang och kalla det för toffelbetéende. Nä, sportnördar, ni får tänka lite mer på att utanför omklädningsrummet är det inte en jävel som går på erat macho-trams.
Sparat under: Penis | Etiketter: Dead Rising, Hackers, Microsoft Office, praktik, Word
Igår kollade vi på Hackers, nördfilmen från 1995 med Jonny Lee Miller (Crash Override) och Angelina Jolie (Acid Burn) i huvudrollerna. En skapligt trevlig film som kunde blivit så jävla mycket bättre om den inte varit så B. Klart inte lätt för drygt 13 år sedan att veta hur en flashig häftig datoriserad revolution skulle se ut liksom. Men nog om binär-aktivisterna, och över till dagens brinnande heta ämne. Microsoft Office.
Det kan, verkligen och innerligt, ta sig i röven och dra åt helvete. Jag sliter som ett djur för att få sno skitprogrammen så jag kan skriva löjliga brev till arbetsgivare och skit men vad får man? Som bäst gick det när jag väl fick hem en nyckel som var godkänd, men det sket sig ju då Word ville ut på nätet för att aktivera och kolla av mig. Såklart fick jag felmeddelandet att nyckeln redan använts för många gånger. Jag vill inte betala typ tusen spänn för ett jävla Word alltså. Hoppas Linnea hittar sin skiva med Office, har för mig man kan installera sån skit tre gånger eller nåt innan det slutar vara okej. Läste det nånstans..
På tal om löjliga brev till arbetsgivare – i morse ringde Stefan, bara två veckor försent, och gav mig de goda nyheterna att praktik på Game i Borlänge var så gott som fixat. Jag skulle ringa butikschefen och presentera mig och sen skulle resten gå som en dans enligt gode herr Stefan. När jag ringer får jag höra att det naturligtvis är jättemånga som söker praktik och att jag får komma och lämna in ett personligt brev och se glad ut precis som alla andra. I mitt stilla sinne tyckte jag att då kunde jag fan lika gärna söka jobb på riktigt, för arbetsansökningar tar dom också emot, men jag lät det där va och sa fler sliskiga ord och sen bestämde vi möte för inlämnan av personligt brev för praktik. På torsdag eller fredag gick bra tack och bock.
Idag har jag spelat en hel del Dead Rising, för att trilla över på ett betydligt angenämare ämne. Jag har haft extrema problem med min 360 och två av spelen till den (en lång historia som jag inte orkar dra en gång till), men nu efter mycket om och men har jag fått tag på en skiva med Dead Rising som inte är ”oläsbar”. Det är ett kul spel som fullständigt förstörs av upprepning och korkad AI. De flesta uppdrag är ”hjälp en idiot från plats A till plats B”-baserade och innebär att det jämt går åt helvete eftersom de man ska hjälpa springer rätt in i alla zombies med en tviförbaskad envishet. Man pekar ut ”GO!” var dom ska gå, sen springer dom ändå in i en hög med zombies, ropar på mig några gånger och dör sen. Tacksamt. Bra. Genomtänkt. Skitspel! Fast sen vill jag ju gärna leka runt lite och slakta en stund, så jag låter det passera. Ska inte bli helt förbannad på det för en sån struntsak. De som dör behöver jag ändå inte för att nå storyns slut, så varför jaga upp sig. Låt nötterna dö om dom nu så gärna vill det liksom. Har sex case-files kvar, sen rullar förmodligen eftertexterna.
Sparat under: Penis | Etiketter: 500 Channels, Espgaluda, feber, Grandma´s Boy, Mariestads, Nås, pici kan ta sig, rymddusch
Hemma hos Linneas föräldrar finns det träd. Och kossor lite längre bort. Det finns även trådlöst nätverk vilket gör att jag sitter här, i vad som närmast kan beskrivas som ett källarrum och lyssnar på min febriga player 2 som småsnarkar bakom mig. Vi kollade på Lucky Number Slevin förut, den tog väl slut för någon halvtimme sedan. Den var riktigt bra faktiskt, ångrar att jag inte sett den tidigare. Jag snodde den så in i fan och brände ut den för ett par år sedan nu (tror den kom ut 2006) men sen blev det aldrig av att kolla på den. Men nu är det gjort, och nu kan jag räkna ytterligare en film till de bättre.
Feber och femhundringar
Vi har vridit upp värmen i rummet till närmast tropisk temperatur för att inte Linnea ska frysa, vilket medför att vi som är friska får basta. 
Därför bestämde jag mig för att skriva en blogg om dagen, för att liksom verkligen dra ut på det och göra rummet ännu varmare.
-konstpaus- (här bäddar jag åt sjuklingen som vaknade till och insåg att hon låg på överkastet)
Så, tillbaka. Resan hit gick smärtfritt om man bortser från en jobbig busschaufför som först inte lät oss åka på ungdom och sen inte accepterade en femhundring. Linnea tog upp Katamari-spelandet med Ana-Banana medan jag slog mig ner i en soffa med Amanda (datorn) och slängde iväg några continues på Super Demo World, amatörprojektet som ska vara en otroligt svår uppföljare till Super Mario World. Fint, roligt och helt förbannat galet svårt. När Ana styrde kosan hemåt tog jag över tv’n med en kredit Espgaluda. En ganska kass runda, men sen var det ett tag sen också.
Pici är inte riktigt sig självt ännu, och dessutom har jag ändå inte digitalkameran med mig ut hit så det blir inga som helst bilder den här gången. Jag ska försöka att inte göra det till en vana, bilder både ser roligare ut och säger mer än tusen kängpunklåtar. Frågan är om jag inte ska ta och redigera det här inlägget imorgon, och liksom slå ihop allt till en enda lång istället – då de förmodligen kommer se ganska likadana ut. Fuckit, nu sängen.
Dag 2, Lördag
Dagen började i sakta mak med att gratulera mannen i huset som fyllde 49, det gjorde vi med ett klent ”grattis” utan present, och sen fick han köpa sin egen Vienetta. De var bortbjudna framåt kvällen så det var FF för hela slanten. Linneas storasyster (som är yngre än mig) fick rollen babysitter, och hade planerat aktiviteter såsom fiskdamm, sagostund etc. Hon var dock bakfull så det blev inte fler aktiviteter än tacoätning. Vegetarisk tacoätning.
Kvällen förflöt smärtfritt, Moa och hennes väldigt irriga storasyster kom på snabbvisit, Moa sjöng jättelänge för oss. Det är något med sång som gör mig väldigt obekväm. Som att titta på något pinsamt på TV. Sen kollade vi på Grandma’s Boy igen och jag blev jättesugen på att springa igenom lite spel, men såna har vi ju inte med oss hit utöver de olagliga i datorn och de två PS2-liren som låg där uppe och skräpade. Så det fick bli slötittande på Animal Planet en sväng istället. Just det, jag duschade i deras rymd-dusch igen. Den är så jävla häftig, man går in i en glasbur, och sen sätter man på regn från taket, neonlampor i olika färger och smäller på radion och lyssnar på skitmusik. Hade det inte varit så halt hade jag lätt dragit några heta discomoves alltså.
Dag 3, Söndag
Här snackar vi lyx, vaknade av att Linnea ställt ett litet ställ på sängen med mackor och te, jag har inte fått frukost på sängen sen jag fyllde 17 eller nåt sånt, dvs snart 6 år sedan. Precis vad min arma hals behövde för att komma i fas igen. Undertiden frukosten avklarades tittade vi på Miami Ink, och i vanlig ordning blev jag hysteriskt hagalen efter en ny tatuering… Men ska jag köra en åttonde tatuering så blir det inte i Leksand. Inget ont om Eva, men hon är fortfarande en nybörjare och ett av hennes verk räcker. Hur som helst, den där jävla Ami alltså. Han tar sig själv på så stort allvar att jag blir knäpp. Attityd hit, spänna sig dit, tvinga alla att göra det på mitt vis hit, komma med kvasiintellektuella sammanfattningar dit.. Han sysslar inte med raketforskning liksom, det är bara att rita på människor och se glad ut, så jävla svårt är det inte.
Jag körde igång Espgaluda en gång till och gjorde min bästa och sämsta runda hittills. Satte alla grejer, fick bra med poäng och hade både fått extend och grävt fram extralivet, men samtidigt dog jag på en massa skitsaker och det hela slutade med att jag fick game over två miljoner från highscore. Typiskt. Och med det är vi alltså framme vid nu-tid, skrivandets stund. Vi ska alldeles strax bege oss ut i grönskan på jakt efter en busstation som ska skicka en buss lastad med oss till Leksand.
Leksand igen
Bussresorna (byte i Djurås) gick bra, halvtimmesglappet i Djurås i väntan på buss nummer 2 blev fantastiskt trevligt då de hade Mariestads precis i närheten. Trillade in och köpte ett par sådana.
Sen lyssnade vi på musik genom laptopen sista biten hem, bland annat 500 Channels med Choking Victims – och den är så jävla bra i all sin enkelhet att jag bestämde mig för att slänga upp texten här. Låten får ni säkert tag på på ett eller annat sätt.. ^^
…
500 channels of a daydream stimulation
helps me to resent my life and raise my expectations
Locked into re-runs, your memories repeating
and all your ideals seem so self defeating
For you and yours, the pepsi generation
and when you’re discontent, you change the TV-station
And when you hate your life, no qualtities redeeming
a million brainwashed zombies will always be heard screaming
And when there is no hope,
”I’ll smoke some crack, I’ll shoot some dope!”
When theres no enemies,
”I sit and stare at my TV
and in my ignorance, I’ll be a slave and sycophant!”
And in a perfect world devoid of all temptations
the good leftover crizack could unite the nations
But now the warmachines are mapping our destructions
with poisons over flowing in the chemical seductions
And when there is no hope,
”I’ll smoke some crack, I’ll shoot some dope!”
When theres no enemies,
”I sit and stare at my TV
and in my ignorance, I’ll be a slave and sycophant!”
With my credit and my bank, my mind will draw a blank
I’ll block out history, and stare at my TV
For me there is no way, 500 channels waste my life away
…
Som jag nämnde i mitt tidigare inlägg har jag alltså framställt en mindre lista över bloggar jag för tillfället följer med stort intresse. Samtliga har speltema eftersom det är det ämnet jag orkar bry mig om för tillfället. Det är väl egentligen det enda ämnet jag nånsin kunnat bibehålla med någorlunda konsekvens, utöver givna saker som musiken och sådant. Jag hoppas att nån av er kollar upp nån av bloggarna, det är ju lite därför jag gör det här inlägget. De är fan bättre än den här jävla bloggen, så prioritera smart.
———————————————————————————————
http://www.kulturskurkarna.se/videospel/
Här har vi inte mindre än fem skribenter som slår sina svettiga handkontroller ihop och levererar vad som hittills ser ut att vara en ganska bra röra av tankar, reflektioner och recensioner. Den har varit på stark uppgång under första halvan av 2008, frågan kvarstår då bara ifall detta håller i sig. Jag hoppas på det.
———————————————————————————————
http://fissionmailed.wordpress.com/
Lucah är ”19 år och gamer rakt in i själen”, hon sitter i Norrland med Aries, Ninja och Spyware och skriver om sina spel i vardagen. Ett enkelt och charmigt språk bjuder oss in i hennes egna lilla värld där spelglädjen riktigt sprudlar. Nyligen blev Lucah co-skribent på http://overlord.oniichannoecchi.com/, där hennes inlägg blandas med fem andra personligheters diton – ett tips för den som vill ha lite mer mångfald. För mig duger Fission Mailed alldeles utmärkt.
———————————————————————————————
http://www.boompang.se/
Enligt deras egna utsago är dom ”på fler än ett sätt en unik publikation”, som ”till skillnad från osjälvständiga publikationer” kan skriva den nakna sanningen. Men den nakna sanningen är tyvärr skrämmande lik den sanning dessa ”osjälvständiga publikationer” redan skrivit om, och det hela kunde lika gärna varit en krönika i exempelvis Level. Nytänkandet och den frihet de sjunger om viskas det knappt om i verkligheten, snarare pekas det mer på självklarheter och ljumna nyheter uppbackat av ett under omständigheterna ganska harmlöst storhetsvansinne. Det finns dock en hel del ljusglimtar och pärlor i inläggen som belönar mödan att hålla koll på bloggen. Den uppdateras dessutom ganska så konsekvent tre gånger i veckan.
———————————————————————————————
http://loading.se/blogg.php?user_id=7
Victor har sedan länge varit en av mina favoritskribenter i Level. Med sin raka attityd och sätt som minner mig om gamla bekanta från förr känns det bara så självklart att läsa om vad denna herre har för sig. Skulle just inte Victor vara eran kopp te finns det en myriad av övriga redaktions- och framför allt användarbloggar att bläddra mellan. Något faller nog er i smaken tillslut, det brukar ju vara så.
———————————————————————————————
http://www.ps3bloggen.se/
En matnyttig blogg för dig som vill läsa om PS3-nyheter av olika slag. Kort och gott. En smula rörig till en början, jag vill ha mina bloggar lite mer överskådliga än så här, men det är en vanesak inbillar jag mig.
Sparat under: Penis | Etiketter: Morrowind, muxtape, Nås, platsbrist, PS3, Xbox
Jag har börjat spela Morrowind. Nej men seriöst, jag har det. Jag trodde aldrig jag skulle bli sittande med ett sånt spel, och kanske blir jag inte det heller.. Jag har precis börjat, har kastat mig in i en questserie helt utan att ha levlat upp mig i nåt, så jag har redan sprungit in i min första vägg. Känns lagom roligt. Det är rätt fult och rätt buggigt, men det har en viss charm – det ska jag inte sticka under stol med. Gamla Xbox ser vanligtvis inte fullständigt skit ut på vår HDTV, men just det här spelet är ruggigt fult. Man ser skuggan av saker på skärmen när man rör sig och texten är helt oläslig. Därför har jag förvisat krysslådans bildsladd till Linneas gamla TV på knappt 12″ eller vad den nu är. Pyttelitet, men klarare och finare. Detta medför ett jävla krångel då vi inte har plats för två TV-apparater samtidigt, så jag måste alltså kränga upp den på ”vardagsrumsbordet” (dvs bordet som står vid soffan). Det låter ju inte så illa egentligen, men till saken hör också att där står vanligtvis den här laptopen. Så nu måste jag koppla ur (vi har redan använt alla 12 vägguttag vi har förgrenat) laptopen, ställa undan den, plocka fram mini-tv’n, koppla in den, koppla in Xboxet varje gång jag ska spela, och sen när jag är färdig måste jag göra allt i bakvänd ordning för att ”städa upp” igen.
Punkjävlar se hit..
Jag har färdigställt sida A av mitt virtuella blandband, som innehåller ett urval ur relativt politiska band som spelat stor roll under mina tidigare år. Tyvärr gick det inte att få in Kontrovers – Besviken på allt för muxtape är störda, men resten gick finebäng.
I övrigt har inte mycket hänt, därför har jag legat lågt med bloggandet. Min lillebror har köpt 40″ HDTV och PS3 (bundle med det fina Uncharted och kassa Rättshett än klänk) i Växjö idag fick jag reda på, så nu sitter jag som på nålar och väntar på att kreaturet ska adda mig online, men han tar ju sin lilla tid på sig att fixa det och MSN är han ju för fin för… Hör du det Tias, FyFan är ute efter dig! 
Skogsblogg
Helgen är planerad att förläggas ute i Nås, där Linnea ska leka skiten ur lite kompisar, och tro det eller ej så ska laptopen naturligtvis få följa med och få känna lite på trådlöst nätverk (som de har där ute) – smakar det bra så kan jag ju bryta mig in på wordpress därifrån och rapportera om mina skogsliga upplevelser. Det är ganska roligt att blogga om småsaker i vardagen, även om det verkligen inte alls är roligt att läsa andras jävla bloggar, som bara handlar om skit (min handlar om bra saker, har ni väl märkt). Men trots detta finns det en hel del bloggar där ute som av en eller en annan anledning är riktigt trevligt att hålla koll på – och jag har mentalt börjat fila lite på en lista över sådana. Kanske ska jag ge mig på en snabbmatsrecension om varje länk också, så blir det som ett litet faktaindex över bloggar som enligt mig är fifan.
Minispelning i bushen
Gårdagen (lördag) började lätt med städning och sedan tv-spelande. Mer Mashed; Fully Loaded blev det ju, då det är ett förfest-spel utan dess like (värdig motståndare till Guitar Hero-serien). Slurkade i mig större delen av en liter Bombay Sapphire och ett par öl och fick en gratis pizza på min ära! När vi skjutsats ut till ingenstans utanför Ljungby lyssnade vi på live-framträdandet som Buskis, Skipper och Johannes hade den goda smaken att bjuda på. Döm om min förvåning när de helt plötsligt tillägnade en låt till mig. Att det var den helt fatalt klyschiga Blå Tåget-dängan Staten och Kapitalet är inget som rör mig i ryggen då den i Ebba-stil och lite mer dist blir helt fantastisk. Efter detta så blev allt mörkt och skjutsen kom väl runt tolv-tiden eftersom nästkommande dag skulle vara en krävande sådan.
Bakfyllans tåg
Halv tio lämnade vi Ljungby för denna gången och styrde kosan mot Alvesta varifrån tåget skulle avgå. Första delsträckan var ett X2000-tåg på nästan 2 timmar, och detta jävla tåg krängde så till den milda grad att min bakfylla förvärrades och det var på oerhört vingliga och nervösa apostlahästar jag trillade iväg mot toaletten. Slapp göra mig av med maginnehållet och gick och satte mig igen. Spypåsen slängdes fram under en attack av illamående och kallsvettning men slapp även den användas. Resterande två delsträckor på 2 respektive 2,5 timmar förflöt relativt smärtfritt och för första gången i min tågkarriär helt felfritt. När vi kom fram till Leksand vid femtiden så regnade det ganska ordentligt så vi beslöt oss för att ta en omväg och hinna med att handla lite förnödenheter att fylla vårt tomma kylskåp med. Sen blev det äntligen dags för middag bestående av tagliatelle, asiatiska wokgrönsaker, kokosmjölk och kidneybönor. Det var det det.
Dagens outfit:
Ramones-tshirt
Relativt hela kalsonger
Hela strumpor
Sparat under: Penis | Etiketter: 28 Veckor Senare, bullar, grilla, Mashed, VågaVa
Idag var vi nere på VågaVa igen för att träffa Roger i tio minuter och sedan koppla in PS3an och spela i två timmar. Galet bra skit med så stor tv… Solen gassade på takvåningen så vi var mer än lovligt varma när vi vinglade hem framåt tvåtiden. När vi kom hem fördrevs tiden åter igen med kortspel, bullätande och öldrickande på altanen, där vi även lokaliserade en grilljävel som vi satte eld på. Sen blev det spett, som ska synas på en bild om jag orkar lägga in en ful sådan i efterhand. Sjukt vegetariskt såklart, enda sättet att äta.
Mamma ringde och berättade att pappa visst kan ta och skjutsa oss ut i bushen imorgon, vilket kommer resultera i att vi får kika på när Skipper, Buskis och de andra i bandet spelar på Skippers lillasyrras 18årsdag. Och att jag kommer få dricka Bombay Sapphire och Vanilj-Smirnoff hela dagen imorgon. Och några öl om det hinns med och får plats… Efter dessa goda nyheter gick vi in och spelade Mashed, ett PS2-spel som vi ursprungligen spelat på Xbox i form av nerladdad upplaga, men som vi i och med Xbox-brist här nere i södra Sverige tyvärr fick ersätta med en riktig version på PS2, som då saknade allt vi låst upp. Bara att ta tjuren i hornen och… ge upp efter ett par timmar. Jävla spel alltså, vi får se om vi kanske styr upp lite mer fjanteri i det under morgondagens dimmiga helvete. ^^ Tias fick se The Darkness (PS3) och i utbyte visar han 28 Veckor Senare för oss, vilket blir avslutningen på denna kväll. När bloggen publicerats och jag äntligen är färdig med detta sabla otyg ska jag gå ner och poppa pockon till rullen och sen bär det av till blodigare världar.
Glöm inte bort att du är värdelös
Och illa omtyckt för den du är
Dagens outfit:
Urtvättad GG-tshirt
Klorblekta patchade jeansshorts
Trasiga kalsonger
Blåmärke på knät fyfan
Denna dag började med att vi cyklade ner till stationen och tog bussen till Växjö. Tjugo i tio hoppade vi på, tio i elva hoppade vi av och knatade bort till Game, där jag fick reda på att butikschefen var på semester men att killen bakom kassan var vice. Således fick denne unge man emottaga mitt värdefulla dokument fyllt av självutlämnande pinsamheter och livsbejakande sanningar. Vi får hoppas på ett svar så småningom, mer kan man aldrig göra som bekant. Plockade på mig en Namco-arkad-samling till PS2 ur reabacken.
Roland hälsar
Vi trillade även in på KJ Store innan det var dags att återvända till skitstaden hemmave, där jag köpte nytt piercingsmycke och Linnea köpte regnbågsfärgat skärp – det är inne det. Jag hälsar även alla läsare från Roland, som ville vi skulle hälsa hela Ljungby. Vi träffade honom när vi satt på en bänk utanför Helges Håla. Dagen fortsatte i sakta mak med att jag på hemvägen från busstationen i Ljungby köpte en dubbel-DVD med Spiderman och lite förnödenheter inför den stundande middagen. Väl hemma ägnade vi oss mest åt matlagning, kortpsel, tvspel, alkoholdrickning, bullbak och filmtittning. Det sista var Hostel 2 och den var inget vidare. Nu ska jag skita.
