FYFAN

Hemma hos Linneas föräldrar finns det träd. Och kossor lite längre bort. Det finns även trådlöst nätverk vilket gör att jag sitter här, i vad som närmast kan beskrivas som ett källarrum och lyssnar på min febriga player 2 som småsnarkar bakom mig. Vi kollade på Lucky Number Slevin förut, den tog väl slut för någon halvtimme sedan. Den var riktigt bra faktiskt, ångrar att jag inte sett den tidigare. Jag snodde den så in i fan och brände ut den för ett par år sedan nu (tror den kom ut 2006) men sen blev det aldrig av att kolla på den. Men nu är det gjort, och nu kan jag räkna ytterligare en film till de bättre.

Feber och femhundringar
Vi har vridit upp värmen i rummet till närmast tropisk temperatur för att inte Linnea ska frysa, vilket medför att vi som är friska får basta. Därför bestämde jag mig för att skriva en blogg om dagen, för att liksom verkligen dra ut på det och göra rummet ännu varmare.

-konstpaus- (här bäddar jag åt sjuklingen som vaknade till och insåg att hon låg på överkastet)

Så, tillbaka. Resan hit gick smärtfritt om man bortser från en jobbig busschaufför som först inte lät oss åka på ungdom och sen inte accepterade en femhundring. Linnea tog upp Katamari-spelandet med Ana-Banana medan jag slog mig ner i en soffa med Amanda (datorn) och slängde iväg några continues på Super Demo World, amatörprojektet som ska vara en otroligt svår uppföljare till Super Mario World. Fint, roligt och helt förbannat galet svårt. När Ana styrde kosan hemåt tog jag över tv’n med en kredit Espgaluda. En ganska kass runda, men sen var det ett tag sen också.

Pici är inte riktigt sig självt ännu, och dessutom har jag ändå inte digitalkameran med mig ut hit så det blir inga som helst bilder den här gången. Jag ska försöka att inte göra det till en vana, bilder både ser roligare ut och säger mer än tusen kängpunklåtar. Frågan är om jag inte ska ta och redigera det här inlägget imorgon, och liksom slå ihop allt till en enda lång istället – då de förmodligen kommer se ganska likadana ut. Fuckit, nu sängen.

Dag 2, Lördag
Dagen började i sakta mak med att gratulera mannen i huset som fyllde 49, det gjorde vi med ett klent ”grattis” utan present, och sen fick han köpa sin egen Vienetta. De var bortbjudna framåt kvällen så det var FF för hela slanten. Linneas storasyster (som är yngre än mig) fick rollen babysitter, och hade planerat aktiviteter såsom fiskdamm, sagostund etc. Hon var dock bakfull så det blev inte fler aktiviteter än tacoätning. Vegetarisk tacoätning.

Kvällen förflöt smärtfritt, Moa och hennes väldigt irriga storasyster kom på snabbvisit, Moa sjöng jättelänge för oss. Det är något med sång som gör mig väldigt obekväm. Som att titta på något pinsamt på TV. Sen kollade vi på Grandma’s Boy igen och jag blev jättesugen på att springa igenom lite spel, men såna har vi ju inte med oss hit utöver de olagliga i datorn och de två PS2-liren som låg där uppe och skräpade. Så det fick bli slötittande på Animal Planet en sväng istället. Just det, jag duschade i deras rymd-dusch igen. Den är så jävla häftig, man går in i en glasbur, och sen sätter man på regn från taket, neonlampor i olika färger och smäller på radion och lyssnar på skitmusik. Hade det inte varit så halt hade jag lätt dragit några heta discomoves alltså.

Dag 3, Söndag
Här snackar vi lyx, vaknade av att Linnea ställt ett litet ställ på sängen med mackor och te, jag har inte fått frukost på sängen sen jag fyllde 17 eller nåt sånt, dvs snart 6 år sedan. Precis vad min arma hals behövde för att komma i fas igen. Undertiden frukosten avklarades tittade vi på Miami Ink, och i vanlig ordning blev jag hysteriskt hagalen efter en ny tatuering… Men ska jag köra en åttonde tatuering så blir det inte i Leksand. Inget ont om Eva, men hon är fortfarande en nybörjare och ett av hennes verk räcker. Hur som helst, den där jävla Ami alltså. Han tar sig själv på så stort allvar att jag blir knäpp. Attityd hit, spänna sig dit, tvinga alla att göra det på mitt vis hit, komma med kvasiintellektuella sammanfattningar dit.. Han sysslar inte med raketforskning liksom, det är bara att rita på människor och se glad ut, så jävla svårt är det inte.

Jag körde igång Espgaluda en gång till och gjorde min bästa och sämsta runda hittills. Satte alla grejer, fick bra med poäng och hade både fått extend och grävt fram extralivet, men samtidigt dog jag på en massa skitsaker och det hela slutade med att jag fick game over två miljoner från highscore. Typiskt. Och med det är vi alltså framme vid nu-tid, skrivandets stund. Vi ska alldeles strax bege oss ut i grönskan på jakt efter en busstation som ska skicka en buss lastad med oss till Leksand.

Leksand igen
Bussresorna (byte i Djurås) gick bra, halvtimmesglappet i Djurås i väntan på buss nummer 2 blev fantastiskt trevligt då de hade Mariestads precis i närheten. Trillade in och köpte ett par sådana.

Sen lyssnade vi på musik genom laptopen sista biten hem, bland annat 500 Channels med Choking Victims – och den är så jävla bra i all sin enkelhet att jag bestämde mig för att slänga upp texten här. Låten får ni säkert tag på på ett eller annat sätt.. ^^

…
500 channels of a daydream stimulation
helps me to resent my life and raise my expectations
Locked into re-runs, your memories repeating
and all your ideals seem so self defeating

For you and yours, the pepsi generation
and when you’re discontent, you change the TV-station
And when you hate your life, no qualtities redeeming
a million brainwashed zombies will always be heard screaming

And when there is no hope,
”I’ll smoke some crack, I’ll shoot some dope!”
When theres no enemies,
”I sit and stare at my TV
and in my ignorance, I’ll be a slave and sycophant!”

And in a perfect world devoid of all temptations
the good leftover crizack could unite the nations
But now the warmachines are mapping our destructions
with poisons over flowing in the chemical seductions

And when there is no hope,
”I’ll smoke some crack, I’ll shoot some dope!”
When theres no enemies,
”I sit and stare at my TV
and in my ignorance, I’ll be a slave and sycophant!”

With my credit and my bank, my mind will draw a blank
I’ll block out history, and stare at my TV
For me there is no way, 500 channels waste my life away
…