FYFAN

Jag har börjat spela Condemned. Lite lagom efter att börja spela det nu, när redan tvåan kommit och allt – men bättre sent än aldrig, och vilket jävla spel det är. Visst, det känns oerhört dåligt att behöva tima block-rörelser på hundradels sekunder, att filmsekvenserna är horribelt fula och att karaktären man spelar som inte bara ser ut som skit utan dessutom springer som om han hade gröt upp till höftena, men det är SÅ stämningsfullt och trevligt utformat. Hittills i alla fall.

Det värmer mitt hjärta att se Segas logga på fodralet också, även om jag inte alls gillar många av deras konsoler/handkontroller så har dom åtminstone allt som oftast prickat rätt när det gäller spel. Speciellt på senare tid, då jag som många vet hatar Sonic-spelen. Jag älskar Sonic, men hatar hans spel. Ja – till och med de första.

Igår var vi i Borlänge och lämnade in personligt brev till en liten spellevink som var butikschef för EB Games, i samma veva som jag köpte XII Stag för 47 spänn. Han ville förklara för mig att det var många som sökte om praktik, men jag visste inte riktigt hur jag skulle tolka det.. Var han stolt? Ville han bara förklara läget? Ville han sänka mina förhoppningar? Om en 1.88 lång kille kommer in med tuppkam, piercingar, ultratrasiga jeans, en huvtröja med piratmotiv med Mega Man-knappar på och lämnar in ett kuvert med We Love Katamari-artwork på – nog fan tar man honom! Jag var ytterst självsäker, fanns ju inga tvivel, det är mig dom vill ha.

Nåja, vi får väl se.

—————————————————————————

Tillägg!
Råkade av en slump se storstadspojkens blogg i ögonvrån när jag loggade ut från wordpress, och rubriken ”Vad gör man när tjejen har mens?” fångade min uppmärksamhet. Det tände till direkt, jag började tänka på hur frågan var så stört formulerad att han bara MÅSTE vara född på stenåldern osv. Men när jag kom in på bloggen visade det sig vara ännu värre. Han skriver att en ”toffel” stannar hemma och kollar på tv med sin tjej när hon mår dåligt istället för att gå på en ”match” av något slag (jag misstänker att det är den milt homoerotiska sporten fotboll, där alla överkompenserar för att verka extra manliga, som det syftades på). En toffel? Alltså… Nu är det här bara jag va, jag ska inte säga att jag sitter på någon universal sanning om relationer, men brukar man inte bry sig åtminstone lite när den man älskar mår dåligt? Jag skulle då fan i helvete inte sticka iväg och supa ifall Linnea låg hemma och hade mensvärk och låg i fosterställning vafan. Så jävla löjligt att sen ge den där omtanken en dålig klang och kalla det för toffelbetéende. Nä, sportnördar, ni får tänka lite mer på att utanför omklädningsrummet är det inte en jävel som går på erat macho-trams.