FYFAN

Sagan om SJ’s oöverträffade inkompetens.
En berättelse i oändliga delar, skriven av hela Sveriges befolkning.

Del 1. Summeringen
För några bloggar sedan gick tåget sönder (som alla andra gånger jag åkt med SJ, det är hittills 100% ofelbart, skit varje gång) och vi fick åka insatsbuss mellan KOPPARBERG och MJÖLBY. När vi väl kommer fram till Mjölby får vi vänta i regn, åska och mörker (mitt i natten) i fyra timmar utanför en låst station utan någon som helst information. Anländer cirka två på natten.

Del 2. Insikten
SJ inser att de sitter med pungen i rävsaxen och att de inte kan fortsätta tappa bollen på detta viset, och går ut hårt med löften om ersättning åt alla som råkat ut för något under deras regi.

Del 3. Bollen passas till SJ
Vi registrerar oss och beskriver vad vi råkat ut för, för att få ersättning. Våra biljetter kostade trots allt närmare tusenlappen tillsammans.

Del 4. Vem får inte följa med in på systeeeemeeeet? SJ som tappar bollen!
Några veckor senare får vi mail från SJ. De ursäktar “förseningen” (Gosh, är DET en försening? Trasiga tåg, obemannade stationer OCH obemannade tåg! Jaja, det var bara en MISS i planeringen, visst? Om det är en “försening” skulle jag inte vilja vara i närheten av era screw-ups.) och ger oss ersättning. I form av 180 kronors rabatt på en framtida biljett.

Här tar vi en liten paus för reflektion. Låt det sjunka in. Smaka på det. En framtida biljett.

Vad SJ är fruktansvärt, plååågsamt, medvetna om – är att de är enda alternativet. Vi har inget val mer än att ta emot deras skit. Och för att inte tappa en kund (som de gjort, nu är det fan i helvete nog) så försöker dom försäkra sig om att jag ska fortsätta “åka” (dvs krångla) med dom genom att hålla min ersättning gisslan. Okej, ersättningen är meningslös på flera olika sätt – och jag radar här upp dessa.

a) 180 kronor rabatt innebär att jag ändå måste betala flera hundra (som en biljett kostar när jag ska åka hem) för att få ut “ersättningen”. Jag får alltså aldrig några pengar tillbaka. Snarare måste jag lägga ut MER pengar på SJ. En biljett som kostade närmare femhundringen, som de inte på något sätt levererade eller skötte sig på. Betala 500 spänn, få INGENTING och betala sen lite mer. För vi är SJ, vi är staten.

b) Att kunna utnyttja denna utlovade rabatt är sedan heller ingen dans på rosor. Inte nog med att man inte kan ta ut den via en konduktör på något tåg (konduktörerna har visat sig sakna funktion ö.h.t. utöver att kräva mer pengar av alla resenärer än vad man först planerat), eller få ut den när man lydigt ställer sig och krånglar med deras skitautomater som finns gömda i ett par vrår. Nej då. Man kan inte ens få ut rabatten när man beställer via internet! Man måste RINGA ETT SPECIALNUMMER och få skiten VIA TELEFON. Här stannar jag inte för nån reflektion, här bara kör jag på för nu är fan i hela helvetet måttet förbannat skitrågat! Man ska alltså ringa deras vidriga kundtjänstnummertjosan och hamna i nån jävla kö för att få ta ut rabatt på en biljett man egentligen inte vågar köpa eftersom de ändå inte kommer hålla något.

c) Eftersom man helst aldrig mer vill åka med SkitJärnvägar betyder det att rabatten är meningslös. Skulle man nu mot all förmodan behöva tvingas åka med de hämningslösa klåparna igen så måste man skynda sig, för det finns en tidsbegränsning på rabatten. Jajjemän, ni hörde rätt. Ersättningen blev reducerad till ett nonchalant och tidsbegränsat rabatterbjudande. SJ hittar bara nya sätt att bajsa det svenska folket i ögonen och lägga en sats i näsan på oss. Det tackar vi ju för. Tack tack, nu har ni verkligen bett om ursäkt.