FYFAN

Jag är trött på två saker. Att ständigt behöva försvara sina åsikter och på True Crime. Stora saker!

True Crime är superlätt. Man kan trycka på skjutknappen och bara sucka sig igenom hela spelet, fram till slutbossen. Där blir det plötsligt snudd på omöjligt, med en überboss som formligen krossade mig. 50 gånger på raken. Helt galet vad obalanserat, men jag förväntade väl mig aldrig något stordåd från ett så pass undermåligt spel i övrigt. Synd på att jag föll platt på mållinjen ytterligare en gång däremot. Räknar ju klarade spel i år, och ville nå 50. Har fastnat på strax över 35 och börjar få otur i mina spelval. Det är spel som är förvånansvärt enkla, men sen förvånansvärt svåra i slutstriderna, som driver mig till vansinne och gäckar min vardag utan pardon. Fyfan alltså… Inte ens när man sätter målen lågt når man upp till dom.

Åsikterna då. Jag har jämt fått försvara min ståndpunkt inför djur och inför samhället i stort. Det är jag som är avvikande, som vill alla väl och eftersträvar total frihet. Jag, som vill ha en bättre värld och väljer att inte äta kött, som väljer att (hur passivt det än må verka vissa dagar) säga ifrån när det här fascistiska patriarkatsamhället bajsar på människor, jag ska förklara hur jag tänker. Det är aldrig fråga om att rannsaka sig själv, trots att jag inte haft någon offensiv attityd på länge utan mer ägnar mig åt livsstilspolitik så är det jag som måste omvärdera och tänka två gånger. Jag har redan gjort det, har du? Jag är inte ute efter att tycka illa om någon, eller se ner på människor som inte tycker som jag, jag tycker däremot att deras handlingar och effekten av de samma som är bedrövliga. Vad är obekvämt år 2008? Inte mycket, skulle jag vilja tippa på. Det är program på TV om människor som knullar hästar, gifter sig med dockor och plastikopererar bort sin hjärna, men när jag uttrycker missnöje med hur vi behandlar människor och djur så är jag konstig, avvikande, ett problem.