FYFAN

Håll i könshåren nu alltså, för här kommer en blogg som heter duga. Jag har precis hur mycket som helst att skriva om, och ni ska få läsa det jag kommer ihåg att plita ner medan orken finns där. Ämnen som skall beröras i detta blogginlägg (ja, jag radar upp dom här, så riskerar jag inte att glömma nåt av det jag kommer ihåg att jag kommer ihåg som jag minns, jaman?) är:

* Arbetslösheten
* Framtidsplaner
* Spelåret 2008
* Spelåret 2009
* Ljungbyvistelsen
* Det förbannade helvetesordet negerboll

Jag har alltså gått färdigt min tid i åtgärden ”Jobbgaranti för ungdomar”. Tro det eller ej, så har jag alltså gått och fått ingen kvalitativ hjälp (inte för att jag behöver nån hjälp, men nåt ska dom ju göra för att förtjäna lönen som går till deras julskinka och gillestugor kan man tänka) på de här 15 månaderna eller vad det nu var som perioden sträckte sig över. Åtgärden hette i alla fall något företagsamt, något lovande. Och fina ord är ju alltid trevligt. Hur som helst, fick dispens från bullshittingen ett tag, och kan nu alltså fortsätta få två bidrag från försäkringskassan till medan jag samlar ihop material till min portfolio. Vad i helvete pratar jag om, tänker ni? Det är inte utan att en annan också har snuddat vid tanken. Det är i alla fall så här, och märk väl att jag nu går över från min arbetssituation till ämnet framtidsplaner ganska så sömlöst, att jag och Linnea har spanat in en utbildning nere i Malmö som heter Serieskolan. Heltid. Studiebidrag. Något att göra om dagarna. Lära sig teckna och rita mer och bättre. Låter som en dröm! Den drömmen ska naturligtvis min lilla rara handledare på arbetsförnedringen behandla på deras alldeles egna patenterade lilla vis, nämligen genom att både klappa om den, och samtidigt förvandla den till en liten hög med skit. Naturligtvis måste jag ju söka till den i Gävle också, trots att jag uttryckligen vill bo i SÖDRA Sverige. Jag ska väl inte tro att jag får bestämma det, rotlös och värdelös som jag är. Hur som helst, för att få komma in på den här utbildningen så måste man skicka in 5-10 A4 med teckningar, illustrationer och annat skoj där man flexar tvättmaskinen framför domaren och ler så stort man kan. Med lite tur slipper jag åka till Gävle och vara en fjant och kan åka till Malmö istället och vara hardcore, man kan inte annat än hålla tummarna.

Spelåret 2008 var en besvikelse. Nu pratar jag om min insats, inte om hur spelklimatet sett ut i allmänhet. Jag hade ett litet mål att nå 40-50 spel avklarade, som en motpol till alla mina år av slöande inom fronten. Blev nåt på 30, och jag ansträngde mig fan inte ens mot slutet. Detta året skall det dock bli ändring på detta, jag har i skrivande stund redan klarat av 11 spel i år, vilket för den matematiskt begåvade betyder att jag klarat i snitt 2,75 spel i veckan. Det är fan i sardinerna inte illa pinkat om jag får säga det själv, även om majoriteten av denna imponerande summa utgörs av enklare spel att genomföra så som relativt lätta shmups och fighters. Men ändå, eftertexterna rullar som mina bidragspengar på bolaget och titlar kryssas av som silikonimplantat i playboyhuset.

Inför jul och nyår 2008 mäktade jag med en Ljungbyvistelse som bredde sig från början av december fram till en bit in i januari. På denna tiden hade jag tänkt götta mig i julstämning, knäcka nötter, hjälpa till att städa lite, träffa gamla bekanta och hänga på VågaVa och vara elit. Julstämningen for åt fanders då den enda snön som fanns att tillgå var den på mina axlar när jag kliade mig i huvet. God jul då vafan. De gamla bekanta träffades ett par gånger, men väldigt sporadiskt, och jag tror inte mer än en enda riktig fest gick av stapeln, men den blev också fruktansvärt lyckad. Lyckades sätta i mig så ohyggligt mycket att jag inte nyktrade till förrän sent på följande kväll. På VågaVa är det ingen mening att hänga längre, då det inte alls är som förut, och Roger behagar ju inte vara ren en sekund den spillran. Han gav mig sin mobil när han träffade mig på busstationen, och bad om ursäkt för att han inte gett mig nån present på födelsedagen. Jodå, en 3-låst styggelse med trasiga knappar och fullt med knarkare i telefonboken som ringde stup i kvarten. Jul firades hos mormor och morfar, med en mormor som fingrar på gränsen till sammanbrott av klaustrofobi och gammal hederlig svenssonilska. Morfar chillar läget med sin folkskygghet och tilltagande demens, han lyckades klämma in att jag inte hade nån pondus i alla fall, så man ska ju inte helt räkna ut soldaten än. Han kan fortfarande!

Nyår skulle firas på samma ställe som jag tidigare samma månad söp mig stupfull men lögn i helvete heller, det blev ju feber på kvällningen där, trots att jag hade uppemot 6-7 öl innanför västen. Blev att fint stanna hemma som en vidrig gnu medan föräldrarnas främmande hade en son som behagade paxa Tias tv med tillhörande PS3a hela kvällen. Animal Planet och småfisa blev nyårsafton, vilket fenomenalt 2-årsfirande (Linnea och jag)!

Det sista jag skulle vilja tillägga är det här om negerboll. Det kommer upp på tal lite titt som tätt på ett forum jag hänger på, och jag blir precis lika uppretad varenda gång. Ibland vill man bara krevera och be dom dra åt helvete, men sen kommer man ihåg att det bara är ett ord. Varför ska man alienera sig mot dom som i princip utgör det enda umgänge man har glädjen att avnjuta? Jag kommer tycka att det är ett skitlöjligt ord tills den dagen jag dör, och jag kommer definitivt tycka att alla som använder det också är skitlöjliga tills jag ruttnar bort i hundbajs och surt regn.