FYFAN

Game over

Starfighter — Sun, 16 May 2010 20:34:10 +0000

Som ni kanske märkt har FYFAN legat i dvala i snart fyra månader. Det är dags för nådastöten.

Jag tar inte bort något eftersom jag kanske får för mig att öppna upp dörrarna för mera hat och vansinne – men i dagsläget är FYFAN numera stängt. Mitt skrivande fortsätter titt som tätt i form av spelrecensioner. Dessa har jag för avsikt att samla på en och samma plats, nämligen på min andra blogg ”Punken i 8 bitar”. Uppdatera bokmärket kära läsare!

CHILD’S PLAY

Starfighter — Wed, 03 Feb 2010 14:35:57 +0000

Killen till höger i klippet här under gjorde mig och Linnea uppmärksamma på Child’s Play, som i huvudsak går ut på att ungar på sjukhus ska få spela tv-spel. ÅSM så klart. Linnea gjorde ett spelrelaterat armband och gav bort till försäljning – där pengarna då går till Child’s Play. Själv ska jag med försöka lista ut något.

Om man vill donera ska man trycka här vet jag.

Ej avklarade spel

Starfighter — Mon, 25 Jan 2010 20:21:05 +0000

Inas projekt hon skrev om i sin blogg fick mig att se över hur många spel jag faktiskt klarat nu, sedan jag för två år sedan tog mig i kragen och började spela spel för att verkligen klara av dom.

Under 2008 och 2009 klarade jag inte mindre än totalt 122 spel. Tillsammans med mina tidigare klarade spel har jag alltså klarat 176 av mina totalt 479 spel. 36,7% clear rate. En totalt oacceptabel siffra i mina ögon och jag filar dagligen på att förbättra den.

2009

Starfighter — Sun, 03 Jan 2010 09:58:15 +0000

Då var ett årtionde över. Under året som gått har jag haft som mål att klara 100 av mina spel, vilket jag inte lyckades med. När raketerna exploderade på natthimlen och skrämde livet ur alla djuren, lämnade tungmetaller i naturen och skadade både människor och egendom så satte det punkt för ett år där jag bara klarade 85 av 100 spel. Det kan låta som en hel del det med, men att falla på mållinjen är ju sällan särskilt roligt. Så vad tycker jag om min insats, vad har jag fått ut av det? För det första känns det ju bra att ha klarat ytterligare 85 spel ur min samling, det var ju det som var tanken från början – att klara av lite spel istället för att bara samla på dom. Vidare så kan jag utan tvekan säga att jag hade roligast med Uncharted 2: Among Thieves. Tråkigast hade jag med Area 88. Uppmärksam noterar att mitt förrförra inlägg handlar om just nötningen av Area 88 och också att det aldrig blev en andra spelomgång. Jag kunde inte förmå mig att sätta mig ner med åbäket en andra gång alltså. Tvi vale..

Eftersom ett nytt årtionde står inför dörren har speltidningen Level, ordbajsromantikernas näste och fristad, ägnat halva sidutrymmet till att sammanställa de viktigaste spelen (nåja, vissa platser var inte spel) under 00-talet. Eftersom de alltså med det fokuserar på samtidens spel uteblev faktiskt ordet ”pixelperfekt” den här gången, men istället fick ”förändrade spelvärlden i grunden” bli ledmotivet som återkom på så gott som tidningens alla sidor. Detta till trots hade jag trevligt med tidningen, ett av de bästa numren som kommit sen Player1-tiden.

Idag är det söndag och min sista ”lediga” dag från AS3, åtgärden arbetsförnedringen smällt in mig i. I teorin innebär det att jag ska sitta och aktivt söka jobb mellan 13.00 och 16.00 varje vardag, men i praktiken innebär det att jag går igenom platsbanken varje dag mellan 13.00 och 13.05, sen sitter man och får ont i ryggen medan man tittar upp i taket eller sitter och funderar över hur ens liv kunde bli så meningslöst i tre timmar. Varje vardag året runt ska man sitta där och missar man en dag ryker en hel månads bidrag (man blir avskriven och måste börja om), men man har alltså 20 betalda lediga dagar att ta ut, lite som om man jobbade. Jag tog ut 1 på min födelsedag och 11 nu runt julfirandet så jag kunde åka hem till jul och sen åka hit och fira nyår ordentligt. Imorgon börjar det igen, och då har jag alltså 8 dagar kvar att ha fri lek på under sommaren, resten ska spenderas i den där byggnaden som varken har fönster, syre eller livsvilja. Jag hoppas innerligt att jag snart hittar ett jobb, det skulle ju innebära mindre ångest, mer pengar och en tid som inte pissas bort i ett meningslöst själsligt tomrum. Gott nytt år!

Graffiti-jobbannonsen

Starfighter — Tue, 24 Nov 2009 16:08:46 +0000

Det har nog inte undgått särskilt många att Alexandra Renfors sökte jobb via graffiti på en laglig vägg, men här är ett inslag där man hör om hela historien ifall någon missat det:
Webb-TV på SvD

Det dröjde minsann inte många dagar innan någon rolig liten jävel målat över hennes tänder, skrivit BIATCH med stora svarta bokstäver över hennes ansikte och skrivit om ”Jag kan ta vilket jobb som helst” till ”jag tar vem som helst”. Människor som honom (ja, jag är övertygad om att det är en han) måste ta mig fan bort. Det blir inga sorgens tårar från mina ögon oavsett hur den människan dör, det är ett som är säkert.

Projekt Uppskatta Area 88

Starfighter — Thu, 19 Nov 2009 09:59:30 +0000

Jag har bestämt mig för att försöka spela det här spelet så mycket jag bara orkar fram tills dess att jag gör framsteg eller imploderar. Se det som ett experiment angående ”Att uppskatta ett spel”. Jag kommer att rapportera allting i detta blogginlägget, dvs inte i kommande inlägg. Jag uppdaterar varje dag med ”ny” info om mina avanceringar.

————-
Dag 1

Spelad tid: 43 minuter

Antal credits spelade: 5

Banor avklarade: Första banan, en grön lastbil-bana och första planet.

Hur roligt är spelet: 3 av 10

Övriga tankar: Varför får man inte fortsätta där man dör, utan måste spela om hela banan från början? Varför sparas inte highscores? Vid de lila fienderna på molnbanan (andra planet) är det totalstopp för mig.

————-

Att uppskatta ett spel

Starfighter — Wed, 18 Nov 2009 16:01:06 +0000

Det finns användare på ett forum jag hänger på som förespråkar nötning som en väg till uppskattning. Om man ger ett spel tillräckligt med tid, om man tränger in i spelets kärna och lär sig att bemästra det så får man någon form av utdelning som man annars kunde ha gått miste om. Länge höll jag detta som sanning, det är ju klart att vissa spel kan vara lite svåra att ta till sig i inledningsstadiet men som av en eller annan anledning växer med tiden. Men idag tänkte jag om. Finns det inte spel som är ”bra” enligt de som har rätt att tycka saker, som upplevs som ”inte bra” av andra? På vilket sätt skulle det hjälpa att spela samma vedervärdiga smörja om och om igen? Blir resultatet alltid frälsning i slutändan? Vad händer om det går åt andra hållet? Tänk om man dör inombords av att tråka ut sig dag ut och dag in till den grad att man säljer iväg hela sin spelsamling, flyttar till öknen och blir kompis med två ödlor och en sten. Jag tillhör definitivt den sistnämnda kategorin. Ifall jag inte tycker ett spel känns lockande men ändå plågar mig med det i en längre period – då kommer jag i 9 fall av 10 att ha en vardag kantad av frustration, mild depression och oundviklig aggression.

Illustration över min humörskala:

Men om man inte alls nöter ett spel, utan istället kastar bort alla spel man inte gillade under den första halvtimmen, hur många fantastiska spelupplevelser går man miste om då? Blir man en ”casual gamer” som spelar party- och fotbollsspel i multiplayer på polarnas konsoler på fredagarna innan utgång? Var drar man egentligen gränsen, hur kasst måste ett spel kännas för att man ska kunna backa med gott samvete istället för pressa vidare?

Jag spelade Area 88 för första gången idag. Det var svaren på mitt förstaintryck av detta spel som triggade min lust att skriva det här inlägget – för naturligtvis är detta ett bra spel som man ska ge tid. En horisontal historia, visuellt ganska lam och konventionell, som inte känns särskilt spektakulär utan mest ganska småvissen – men som av någon anledning ändå fått epitetet ”en av de bästa skjutarna på SNES”. Ett typiskt exempel på ett spel som är till för den övertygade, som i och med nötning får ut mer än vad man ser vid första anblicken. Men varför ska man spela något som känns ganska tråkigt, i all evinnerlighet? För att tillslut kunna uppskatta det lite mer än vad man gjorde först? Att följa en sådan princip med total disciplin är åt helvete för hardcore för mig.

Listan

Starfighter — Tue, 17 Nov 2009 20:45:38 +0000

Jag fick för mig att göra en Topp 100-lista över mina favoritspel. Jag vet, det låter som ett omöjligt projekt, inte minst med tanke på alla awesome spel som står inför dörren (Left 4 Dead 2, Dead Rising 2, Assassin’s Creed 2, New Super Mario Bros Wii, Super Mario Galaxy 2 och Call of Duty: Modern Warfare 2 även om det redan kommit). Men jag gjorde det. Man kan ju alltid plocka ut spel från slutet av listan om man behöver fylla i med nykomlingar. För att inte dö av en själslig explosion var jag tvungen att först dela upp listan i 5 block. Lägga 20 spel i varje block, och sen dela upp varje block i en del A och en del B. På så vis är det alltså 10 stycken delar – med 10 spel i varje. Jag har inte rangordnat dom närmare än så (mer än bokstavsordning också såklart), därför betyder det att alla spel i Block 1, del A hamnar på delad förstaplats av tio och så vidare. En feg lösning må vara, men jag har inte hjärta att sätta utförliga poäng för så många hade fått full pott. Spelen följs av ett format inom parantes, det är formatet jag föredrar, många spel finns på fler plattformar än vad som nämns. Här följer listan, och efteråt bjuds det på statistik.

—————————————————————–

Block 1:

A
Call of Duty 4: Modern Warfare (PS3)
DoDonPachi (Arkad)
ESP.Ra.De (Arkad)
Espgaluda (Arkad)
Gears of War 2 (360)
Killzone 2 (PS3)
LittleBigPlanet (PS3)
Portal (360)
Silent Hill 2 (PS2)
Uncharted 2: Among Thieves (PS3)

B
American McGee’s Alice (PC)
Castlevania: Symphony of the Night (PS1)
God of War 2 (PS2)
Klonoa: Door to Phantomile (PS1)
Legend of Zelda, The: A Link to the Past (SNES)
Legend of Zelda, The: Twilight Princess (GC)
Super Mario 64 (N64)
Super Mario Galaxy (Wii)
Super Mario World (SNES)
Street Fighter II (Arkad)

Block 2:

A
Condemned 2: Bloodshot (360)
Grand Theft Auto IV (PS3)
Half-Life 2 (360)
Left 4 Dead (360)
Mirror’s Edge (PS3)
Mushihimesama (PS2)
Quake (PC)
Resistance 2 (PS3)
Silent Hill 3 (PS2)
Skate 2 (PS3)

B
Castlevania: Dawn of Sorrow (NDS)
Dead Rising (360)
Guitar Hero 3: Legends of Rock (PS3)
New Super Mario Bros (NDS)
NHL 94 (MD)
Psyvariar 2: The Will to Fabricate (DC)
Silent Hill Origins (PSP)
SSX On Tour (Xbox)
Super Mario Bros 2 / Lost Levels (SNES)
Super Mario World 2: Yoshi’s Island (SNES)

Block 3:

A
Fable 2 (360)
Gears of War (360)
Legend of Zelda: Ocarina of Time (N64)
Lost Planet: Extreme Condition (360)
Mega Man X (SNES)
Resident Evil 4 (GC)
Soul Calibur 2 (PS2)
Super Paper Mario (Wii)
Trigger Heart Exelica (DC)
Uncharted: Drake’s Fortune (PS3)

B
Condemned 1 (360)
Guitar Hero 2 (PS2)
Sanitarium (PC)
Shadow of the Colossus (PS2)
Super Smash Bros. Melee (GC)
Teenage Mutant Ninja Turtles IV: Turtles in Time (SNES)
Tekken Tag Tournament (PS2)
Ufouria (NES)
We Love Katamari (PS2)
Zero Gunner 2 (DC)

Block 4:

A
Bubble Bobble (Arkad)
DoDonPachi: Dai Ou Jou (PS2)
Excitebike (NES)
Fable (Xbox)
Grand Theft Auto: San Andreas (PS2)
Jet Set Radio (DC)
Klonoa 2: Lunatea’s Veil (PS2)
Lumines 2 (PSP)
Mega Man (NES)
Super Mario Bros (NES)

B
Adventures of Lolo 3, The (NES)
de Blob (Wii)
Demon’s Crest (SNES)
Donkey Kong Country 3: Dixie Kong’s Double Trouble! (SNES)
F-Zero (SNES)
Ivan ”Ironman” Stewart’s Super Off Road (NES)
Killer Instinct (SNES)
King Kong (Xbox)
Little Nemo The Dream Master (NES)
SimCity (SNES)

Block 5:

A
Alundra (PS1)
LocoRoco (PSP)
Mega Man 9 (PS3)
Metal Slug 3 (Arkad)
Motorstorm: Pacific Rift (PS3)
Postal 2 (PC)
Quake 2 (PC)
Silent Hill (PS1)
Soul Calibur IV (PS3)
Super Mario Kart (SNES)

B
Adventures of Rad Gravity, The (NES)
Grand Theft Auto (PC)
Kurushi Final (PS1)
Sonic The Hedgehog 2 (MD)
Super Mario Bros 3 (NES)
Super Street Fighter II (SNES)
Virtua Fighter 5 (PS3)
Wario Land: The Shake Dimension (Wii)
Yoshi’s Island DS (NDS)
Zookeeper (NDS)

—————————————————————–

I min topp 100-lista över världens bästa spel ser ställningen ut så här mellan formaten.

Playstation 3: 14%

Super Nintendo Entertainment System: 13%

Playstation 2: 12%

360: 10%

Nintendo Entertainment System: 9%

PC: 6%
Arkad: 6%

Playstation 1: 5%

Dreamcast: 4%
Wii: 4%
Nintendo DS: 4%

Gamecube: 3%
Xbox: 3%
Playstation Portable: 3%

Nintendo 64: 2%
Mega Drive: 2%

Om man ser enbart till topp 20 är spridningen följande:

Playstation 3: 20%
Arkad: 20%

360: 10%
Playstation 2: 10%
Playstation 1: 10%
Super Nintendo Entertainment System: 10%

PC: 5%
Gamecube: 5%
Nintendo 64: 5%
Wii: 5%

Punken i 8 bitar

Starfighter — Mon, 16 Nov 2009 22:36:58 +0000

(EDIT 25/1 2010: Ägaren till Spelsinne lade utan förvarning ner hela skiten så min blogg försvann. Det tackar och bockar vi för!)

Jag har startat upp en parallell blogg. Det är inte på något vis en ersättare utan mer som ett komplement till FYFAN. På den nya bloggen, som går under täckmanteln ”Punken i 8 bitar”, samlar jag alla regelrätta spelrecensioner jag skrivit och skriver. Jag har inte hunnit lägga upp alla jag skrivit fram till dagens datum men ett par finns redan uppslängda. De flesta har publicerats på cowabunga.se förut men i framtiden kommer alla nya recensioner jag skriver att läggas upp samtidigt på Pi8B. Nu vet ni det.

GE FAN I MIN HAND

Starfighter — Sun, 01 Nov 2009 10:09:03 +0000

Jag fick hem två förhandsbokade spel i förra veckan. Uncharted 2 och Afrika. Det var meningen att jag skulle få dom på releasedagen två-tre veckor sedan, men av någon anledning fastnade dom i postgången och blev över en vecka försenade. Jag kände mig så klart ytterst utmobbad att alla andra som bokat på VG+ fick sina spel på releasedagen och jag fick bara räkningar från ComHem, Telia och Radiotjänst. Hur som helst, tillslut kom spelen fram. Och då har jag nu valt att gå emot lite vad alla andra gör och inte alls fokusera på Uncharted 2. Jag tänker lägga krutet på den andra titeln i det här blogginlägget.

Det är sommar, 2006. Jag har precis sett en liten lågupplöst bild med lejon och noshörningar på. Det står att det är ett av de spel som kommer finnas med i PS3′ans startuppställning och att ingen riktigt vet vad det går ut på. Det heter Afrika. Det får mig att gå in på webhallen och lägga en förhandsbokning på PS3. Det fanns ett extremt skralt utbud av titlar att välja till sitt köp, men något var jag ju tvungen att köpa för att kunna prova konsolen när den anlänt. Det fick bli Motorstorm 1 (jag vet, jag vet.. men jag visste tyvärr inte då). Närmare sex tusen gick det på, med frakt och allt. Nu började den evighetslånga väntan. Jag fick hem en DVD-skiva med PS3′an på framsidan, där det skulle finnas en massa godis att götta sig åt i väntan på the real deal. Det var en tråkig och meningslös skiva som jag ägnade högst 5 minuter. Anyway, jag läste vidare om Afrika, när skulle det komma? Varför fanns det inte med i valen på webhallen? Det skulle sedermera visa sig att det inte alls var ett startuppställningsspel..

I början av 2008 nådde nyheten mig, Afrika blir av – det kommer på riktigt. Men inte till USA/Europa. Min besvikelse var total. Skulle jag alltså inte få spela det här spelet som jag drömt om sedan dagen då jag bokade min konsol? Jag funderade på att importera spelet från Japan men det skulle enligt rykten innehålla rätt mycket text så det var väl egentligen aldrig något alternativ. Det var dags att ge upp, lägga ner drömmarna om att få springa omkring på Afrikas slätter med en kamera i högsta hugg, att gå för nära något farligt djur och bli brutalt attackerad, att leta efter exotiska ödlor och titta på solnedgången från ett träd.

För en månad sedan läste jag som av en slump att det skulle släppas ett spel i USA som gick ut på att fotografera djur. Jag hajade till. Kunde det vara..? Det var det! :O Det blev översatt, det kom, det kommer! Jag gick in på VG+ och bokade på direkten, och som sagt kom det och Uncharted 2 fram häromveckan. Jag klarade Uncharted 2 på ett par dagar och satte efter det i Afrika i min konsol med skyhöga förväntningar. Det.. var.. kass………

Jag har bara spelat i någon timme under den här veckan så jag har ingen fullfjädrad recension att bjuda på än (men det kommer, så klart). Däremot har jag satt upp en del punkter som jag redan kunnat konstatera – och de lyder som följer:

Man får inte bestämma själv var man ska åka, man måste åka med sin tröga guide hela tiden, som kör som en slowpoke och som inte har någon röst. Han bara vevar själlöst på munnen när det dyker upp en textruta med språk anpassat för milt utvecklingsstörda barn. Ibland får man möjlighet att stanna bilen på vägen, men i övrigt är det strikt bestämt. Hoppar man ur bilen för att trotsigt gå lite på egen hand så märker man snart att det finns en gräns för hur långt man får gå innan man teleporteras tillbaka till bilen.

När djur attackerar blir det svart, långt långt innan dom är i närheten sen är man plötsligt tillbaka i lägret. Inga coola, bloodiga, läskiga attacker.

När man varit vid ett ställe och fotat och vill till ett annat så måste man först be guiden köra tillbaka till lägret (väljer man att inte åka till lägret kastas man ut ur bilen igen) och från lägret sen hoppa in i bilen igen och så åka till nästa ställe som guiden bestämmer. Han kör otroligt långsamt, ryckigt och korkat, som jag nämnde innan – och det går inte att hoppa över de långa körscenerna.

Det finns som också sagts heller inga röster, detta gäller för samtliga karaktärer.

Installationen för spelet krävde nästan 3 gig och tog 4 ever att bli klar. 3 gig är rätt mycket för någon som har 20 andra spel som kräver installation, demos och köpnerladdade spel som alla ska trängas på hårddisken.

Sparfilen är cirka 350 mb stor och det tar alltså flera minuter bara att spara spelet när man är klar.

Det är ÄNDÅ ett coolt spel. Jag gillar djur och djurinfo och det finns fina infoflikar om varje djur man fotograferar, och riktiga bilder/filmklipp till. Utförandet är katastrofalt, det märks på alla sätt och vis att det är ett väldigt tidigt PS3-spel i grunden (som av någon anledning dröjde ända till 2008 att släppas i Japan) som förmodligen inte haft någon budget att tala om, men att fotografera djur är.. trollbindande. Jag fick nyss min första kamerauppgradering och har precis börjat använda fokus (trycka olika hårt på avtryckar-knappen, i princip). Jag vet inte om det enkla nöjet i att fotografera djur förstörs av den sjukligt kassa inramningen, den sadistiskt snäva friheten och den sedvanliga handhållningen på Japanskt mes-manér – men det är något som kommer visa sig framöver.